Att leva med Lisen =)

 

När man tar hem ett litet knytte så har man ingen aning om vad det är för en liten individ som man får hem. Jag förberedde husse (som helt saknar tidigare djurvana förutom mina gnuttar) på att valpar kan vara RIKTIGT jobbiga. De kan skrika i högan sky tidiga morgnar, äta på allt, pinka och skita hela tiden och helt sakna sans och vett. Det var nog smart av mig att förbereda honom på det viset. Nu tycker nämligen både han och jag att Lisen är en riktigt lättsam liten gnutt. Och smart är hon också! =D 

Allt går så himla smidigt. Hon är go och glad och orädd. Charmar alla och är mest nästan alltid så nöjd. Äter som en häst och gör i och för sig ifrån sig som en dito, men det är ju så smått och är vi bara på hugget så gör hon det helst utomhus. Koppel har inte varit några problem alls nästan, det går bara bra att gå i snöre. Utom just de första stegen då man kommer ut, då måste man avvakta lite innan man kan trava iväg. Sitt namn lyssnade hon på  efter någon dag.

Lisen och Phoebe har gått bra ihop hela tiden. Visst kan Phoebe vara lite snål på att dela med sig av leksaker och tuggben samt tacklas lite väl hårt när hon får glada tokryck, men Lisen är en tuffing som anfaller Phoebe gång efter gång då de busar och Lisen behöver nog lite domdering ibland för att inte bli olidlig =)

Växer då så det nästan knakar gör hon. Förra måndagen vägde hon 1,1 kg och idag, en vecka senare, väger hon 1,3 kg. Så snart är hon en stor hund! 😉 12 veckor gammal blir hon om två dagar.

Husse är helt inne på att Lisen ska stavas med ”z”, dvs. ”Lizen”. Själv är jag tveksam… Någon som har någon åsikt i frågan? =)