Mål

Jag glömde lite bort att skriva mål med hundarna för detta nya år i det förra inlägget. Efter att ha påmint mig om 2016 års summering och mål med 2017 så tycker jag att vi varit duktiga. Jag skrev då inför 2017 följande:

”Det är bara att hoppas att vi kommer att lyckas minsta lilla i närheten av vad vi lyckades med förra året nu år 2017. Jag kommer att ta det piano som vanligt och förmodligen blir det inte mer än åtta gånger hon (Yulia) får visa framtassarna detta år heller, sitter som mest och tittar i kalendern. Lite sugen är jag på startklass lydnad, fortsättningsklass rallylydnad och ett par utställningar.”

Nu blev det ju 11 tävlingsdagar 2017 för Yulia tror jag (=Uppflyttningspoäng i startklass lydnad, SE och FI UCH, RLD F) och Lizen nämnde jag inte ens men hon fick två tävlingsdagar 🙂

Okej. Mål för 2018 då.

 

Yulia

Lydnad – Antingen diplom i Startklass eller godkänt resultat i klass 1.

Rallylydnad – Prova att starta i Avancerad klass.

Utställning – Eventuellt åka på en norsk utställning.

Agility – Tävla klass 1. XS?

Eller så blir det ingen tävling alls p.g.a. andra planer men om det inte blir annat så är detta våra mål! 🙂

 

Lizen

Agility – Två pinnar till i vardera agilityklass 1 och hoppklass 1! 🙂

 

Sen är jag ju sugen på freestyle också men vi får se vad tiden räcker till och vad vi lyckas med på träning.

 

 

 

 

 

Summering av 2017

Ett litet försök att sammanfatta Chingelings år 2017.

Året började med att jag och Yulia efter inbjudan av Stockholms KK fick åka ner och delta i Puppy of the year på Grand Hotel i Stockholm. En ovanligt tjusig hundutställning som genererade i världens största rosa rosett och en ny upplevelse 🙂

 

Sedan blev det vår innan något hände igen och då var det Yulia som vid sin premiär i startklass i lydnad fick uppflyttningspoäng på 178 poäng och också vann hela klassen 🙂

Vi fortsatte att tävla lydnad några gånger men Yulia var inte riktigt i form, tyckte det verkade som att hon tyckte att det blev lite tråkigt på tävlingarna och med två tävlingar med 3 poäng ifrån uppflyttningspoäng med en veckas mellanrum kände jag att det var dags att vila ifrån tävlandet i lydnadslydnaden lite. Kanske ger vi oss på klass 1 nästa år. Nya moment är mer spännande för både mig och Yulia.

Sedan har det blivit tre svenska utställningshelger för Yulia – Vännäs i juni, Piteå i juli och Sundsvall i oktober. De resulterade i tre BIR, tre Cert, två CACIB och som bonus BIG-2 i Piteå. En finsk utställning var vi också på, Kemi i juli och där blev det ett finskt Cert 🙂 Allt detta innebar att när Yulia var två år och ett par veckor gammal på utställningen i Sundsvall så blev hon både Svensk utställningschampion och Finsk utställningschampion. Min första utställningschampion! 😀

Tack vare de tre svenska utställningarna ligger Yulia nu på plats 9 (tredje bästa tik) på listan över vinstrikaste Japanese Chin i Sverige.

Jag och Yulia gav oss på att tävla fortsättningsklass i rallylydnad i juli-augusti och det gick verkligen bra, på fyra starter fick vi fyra godkända resultat varav en runda på 100 poäng, de övriga på 98, 90 och 80 poäng. (När vi fick 80 var det jag som gick fel med fötterna i två moment = fel övning och -10 poäng x2.) Våra godkända resultat resulterade i rallylydnadsdiplom i fortsättningsklass – RLD F 😀 Nu laddar vi för avancerad klass och fotgående och alla momenten med hunden på höger sida… :S

 

Lizen har ju faktiskt varit i farten hon också. Hon fick göra comeback i agility efter att ha påtalat att hon faktiskt jättegärna ville det. Dessutom fick hon nu också bli nermätt för att tävla i den nya storleksklassen XSmall eftersom hon bara är 26 cm hög. Hon har aldrig haft problem med hopphöjder men varför inte få hoppa lägre och kortare när hon nu får resonerar jag. Så helgen 30/9-1/10 fick hon tävla sex klasser på Nordmaling BHK och hon var verkligen jätteduktig. Tre nollade lopp av sex efter att tidigare aldrig ha fått nolla ett enda lopp kändes toppen. Eftersom hon placerade sig bra (hon vann faktiskt 🙂 )på två av de nollade loppen fick hon två uppflyttningspinnar, en i hoppklass och en i agilityklass. Nu ser jag fram emot att tävla mera agility tillsammans med Lizen när det blir lite utomhustävlingar igen 😀

Under året har Yulia gått en kurs i tävlingslydnad på Vännäs BHK och sedan avslutade vi med att i december gå en nybörjarkurs i nosework på Träningsglädje. Under en helgkurs i freestyle för Frida Binette som Umeå BHK anordnade satt vi med som åhörare. Vi är fulla med inspiration för mera träning 🙂

Jag ser fram emot 2018 med spänning. Allt roligt som vi ska hitta på jag och hundarna! 🙂 Dessutom ska jag börja på ett nytt jobb om ett par dagar så det blir nytt på flera vis nu.

Kram på er!

Tjejerna med årets priser

Vilket fantastiskt år med lillan

Första året med Jappegårdens Yumi-Yulia, vilket fantastiskt år! Jag tog med henne på åtta egna dagar och detta resulterade i:

1 x BIS-1 Valp på KK-utställning

4 x Excellent

1 x R-Cert

3 x Cert

2 x BIM

1 x BIR

Svensk Vinnare 2016

Svensk Juniorvinnare 2016

Plats 8a på Tio-i-topp Japanese Chin 2016

3 x Godkända resultat i Nybörjarklass Rallylydnad = Rallylydnadsdiplom Nybörjarklass

Godkänt BPH med skott

 

Hon har också gått valpkurs, lärt sig spåra och börjat lära sig lite av varje som kan vara bra att kunna 🙂

Tusen tack för hjälp och support under året Inga-Lill och Per-Inge på Jappegårdens ❤

Det är bara att hoppas att vi kommer att lyckas minsta lilla i närheten av vad vi lyckades med förra året nu år 2017. Jag kommer att ta det piano som vanligt och förmodligen blir det inte mer än åtta gånger hon får visa framtassarna detta år heller, sitter som mest och tittar i kalendern. Lite sugen är jag på startklass lydnad, fortsättningsklass rallylydnad och ett par utställningar. Hoppas att vi ses där ute hundvänner! 🙂

 

 

 

Välkommen Yulia :) <3

Nu har det gått en vecka sedan jag kom hem med lilla Yulia från Jappegårdens kennel i Rimbo och jag är både kär, helnöjd och imponerad av den lilla tjejen 🙂

Yulia har varit påtänkt sedan ett halvår ungefär så tanken var att jag skulle få ha tre små fina gnuttar här hemma. Nu blev det lite annorlunda, Lizen hann bli ensam en månad innan, men det var skönt att det då bara var nedräkning tills hon skulle få en ny vän. Och för mig ett ljus i det mörka och sorgliga som blev då Phoebe blev sjuk och fick somna in den 29 oktober.

Yulias mamma heter SE UCH NO UCH Jappegårdens Zue-Zan, kallas Sussi och är dotter till Phoebes kullbror som tyvärr inte heller finns med oss längre. Det känns också som en fin sak, att underbara Phoebe och hennes fina bror Toto på ett litet vis finns kvar här i Yulia. Mamma Sussi har jag varit kär i sedan jag såg henne på bild allra första gången, hon visade sig också vara en supertrevlig och social tik och jag känner mig privilegierad som har fått köpa en tikvalp efter henne 🙂

 Mamma Sussi

Pappa Harry (SE UCH NO UCH FI UCH Harumi Hayo Akwamaryn) är också en jättefin, framåt och social hund och jag är jätteglad att han är Yulias pappa! 🙂

 Pappa Harry

Yulia har visat sig vara en tänkande tjej med bra självförtroende och mycket bus i. Redan dag två var hon helt rumsren dagtid och har fortsatt att vara så, men jag tar i trä när jag säger det 😉 Hon har en glupande aptit och busar stundtals som en liten terrier och bär leksaker lika stora som hon själv. Jag är väldigt glad och nöjd helt enkelt 😀

Lizen som var låg/deppad och knappt galopperade alls när vi var ute och gick när hon var ensam de veckorna efter Phoebe gick bort har så smått kommit igång igen och har hela tiden varit jättesnäll med Yulia men säger ändå ifrån när det går för långt. Än så länge så busar de två inte hejvilt utan Lizen beter sig mer som en snäll mormor mot Yulia, men det kommer lite mera bus varje dag.

Vi återkommer med rapporter 🙂

 Första hälsningen på Lizen 🙂

Strax innan vi begav oss hemåt från Jappegårdens

Leksaker är roligt!

Ute och galopperar i snön 🙂

Ett urval av foton från första halvan av 2013

Detta galleri innehåller 13 bilder.

Äntligen är det hallabaloo här på kvällskvisten igen

Phoebe har varit sjuk. Inte så allvarligt, men tillräckligt för att inte vara pigg.

Två dagar efter att hon tävlade lydnad var hon slemmig i halsen och hostade ett par gånger. Dagen efter blev hon rinnig i ögonen och tät i nosen. Jag förbannade att hon i ett obevakat ögonblick vid bilen på tävlingen hann vara och ta ett par slurkar ur en annan hunds vattenskål då det kändes som den enda möjliga enda smittkällan. Inga hundar har hon varit i närkontakt med förutom Lizen.

Jag blev inte särskilt orolig då Phoebe är en hund som, lite likt oss folk, ibland kunnat vara förkyld någon gång om året, inte allvarligt och inte långvarigt och min andra hund har inte blivit smittad.

Nu gick det dock dag efter dag och Phoebe fortsatte att vara ”tät i näsan” och rinnig i ögonen. Jag började misstänka främmande föremål i nosen eftersom hon inte hostat alls eller varit slemmig i halsen förutom allra första kvällen. Ingen feber. Och heller ingen större ork. Då hon hela tiden fick andas genom munnen blev det jobbigt att röra sig och hon blev trött fort.

Veterinärbesök resulterade i slemlösande och NSAID. Möjligtvis lite bättring, men fortfarande tät i nosen. Efter några dagar sattes antibiotika in. Hjälpte inte initialt men vi forsatte dosen ut utifall att. Försökte med näsdroppar för spädbarn (inte jättepoppis från Phoebes sida), hjälpte inte heller – svullnaden satt för långt in. Nu hade det hunnit gå tio dagar med täppt näsa. Veterinär och jag misströstade. Kände att Phoebe började bli lite skeptisk till att komma då jag ropade, tre olika sprutor i munnen och näsdroppar där under några dagar var väl inte det bästa hon varit med om.

Tog beslut om att sätta in kortison i låg dos. Hunden piggare och gladare av kortisonet men fortfarande tät nos. 😦

Men så. Dag tre-fyra med kortison hör jag att Phoebe andas genom nosen igen! =) Det har nu gått några fler dagar och hon blir piggare för varje dag. Ikväll har jag nöjet att höra och se hur mina två gnuttar kör sitt vanliga kvällsröjarbus i lägenheten igen =D

Varför och vad vet jag ej och vad som hjälpte kanske var en kombination av allt inklusive tid… Håller tummarna för att denna övre luftvägsinfektion håller sig borta nu i alla fall så att min lilltjoppa får vara pigg!

I skogen har vi varit ändå, men har tagit bilen dit och strosat. Har vi tagit oss en bit har hon blivit buren eller fått gå mycket långsamt.

Tyvärr blir det ingen freestyle i höst nu för oss och det var ju rackarns, men huvudsaken är verkligen att Phoebe får vara frisk.

Bäcksjön runt

Detta galleri innehåller 27 bilder.

    Igår vandrade jag och gnuttarna runt Bäcksjön här utanför Umeå. Det KUNDE ha varit soligare, varmare och mindre blåsigt, men å andra sidan var det nästan helt myggfritt igår. Jag försökte mäta sträckan jag gick, men gjorde såklart … Fortsätt läsa →

Vårfoton med gnuttarna

Detta galleri innehåller 11 bilder.

Hur vågar man stå där och fiska? :S   Fin-Phoebe myser i vårsolen   Umeälven   Phoebe   Lilla Lizen   Lizen med vårvind i de små lemuröronen   Lizen har den sötaste lilla nosen! ❤   Phoebe   Det … Fortsätt läsa →

En vårhelg i underbart väder

Detta galleri innehåller 7 bilder.

           

Sju minusgrader med isande vindar

Vi var ute i skogen idag och kände oss väldigt nöjda med de 75 minuter vi var ute då det blåser kallt som sjuttsicken här idag. Lizen hade tröjan och åkte med mig större delen av promenaden för att det inte skulle bli för kallt och långt. Men helst vill hon ju springa hon också! =) Och förresten, att springa i skogen med stickad tröja, det upptäckte jag redan förra gången att det fungerar som dåligt det. Fem minuter så har tröjan fastnat i vegetationen och valpen är halvvägs ur…

Lizen försöker klura ut hur man tar sig in i vindskyddet. Efter en liten stund hade hon hittat en väg under en av väggarna där hon sedan rände in och ut efter Phoebe i full kareta

 

Phoebe i blåst och solnedgång