Är man gnutt så är man

Detta galleri innehåller 2 bilder.

Lisen som numera heter Lizen, med samma uttal, växer och frodas. 1,4 kg sa vågen för ett par dagar sedan. 100 gram i veckan går hon upp. Fortsätter det så här kommer hon att väga 6,6 kg om ett år. … Fortsätt läsa →

Att leva med Lisen =)

 

När man tar hem ett litet knytte så har man ingen aning om vad det är för en liten individ som man får hem. Jag förberedde husse (som helt saknar tidigare djurvana förutom mina gnuttar) på att valpar kan vara RIKTIGT jobbiga. De kan skrika i högan sky tidiga morgnar, äta på allt, pinka och skita hela tiden och helt sakna sans och vett. Det var nog smart av mig att förbereda honom på det viset. Nu tycker nämligen både han och jag att Lisen är en riktigt lättsam liten gnutt. Och smart är hon också! =D 

Allt går så himla smidigt. Hon är go och glad och orädd. Charmar alla och är mest nästan alltid så nöjd. Äter som en häst och gör i och för sig ifrån sig som en dito, men det är ju så smått och är vi bara på hugget så gör hon det helst utomhus. Koppel har inte varit några problem alls nästan, det går bara bra att gå i snöre. Utom just de första stegen då man kommer ut, då måste man avvakta lite innan man kan trava iväg. Sitt namn lyssnade hon på  efter någon dag.

Lisen och Phoebe har gått bra ihop hela tiden. Visst kan Phoebe vara lite snål på att dela med sig av leksaker och tuggben samt tacklas lite väl hårt när hon får glada tokryck, men Lisen är en tuffing som anfaller Phoebe gång efter gång då de busar och Lisen behöver nog lite domdering ibland för att inte bli olidlig =)

Växer då så det nästan knakar gör hon. Förra måndagen vägde hon 1,1 kg och idag, en vecka senare, väger hon 1,3 kg. Så snart är hon en stor hund! 😉 12 veckor gammal blir hon om två dagar.

Husse är helt inne på att Lisen ska stavas med ”z”, dvs. ”Lizen”. Själv är jag tveksam… Någon som har någon åsikt i frågan? =)

Så många år, ändå går de för fort

Jag sitter och plågar mig själv med att titta på gamla foton av Beatriz. Fina, underbara Beatriz som alltid varit så väldigt mycket full av liv. Arbetsglädje, kämpaglöd, spänst och självständighet. Mycket humör och är minsann ingen himla knähund utan ska behandlas som en ‘riktig’ hund enligt henne själv. Huvva och usch för att bli lyft och pöntad med. Jippi för att springa i skogen och äta mumsig mat.

Vi, jag och Beatriz, har hunnit göra så mycket tillsammans. Rent otroligt mycket faktiskt. Jag har varit lyckligt lottad som fått ha henne.

Så sent som i slutet av maj tävlade hon rallylydnad och var fortfarande full av energi. Om än döv och lite mer eftertänksam. Så blev hon plötsligt gammal bara så där för snart två månader sedan. Nu är hon 12 år och 9 månader gammal och jag har börjat se slutet. Börjat undra om det är jag som måste ta beslutet eller om hon kommer att somna in så där självständigt som hon skulle vilja om hon själv fick välja.

Vissa dagar är hon nästan som vanligt, andra dagar tittar jag på henne och blir ledsen för att hon inte är så pigg som hon brukar. Idag är en sådan dag. Jag hoppas att slutet kommer att bli rätt den dagen det kommer. 

Beatriz 2006

 

Livskvalitet

Livskvalitet för mig är att få vara i skogen med hundarna i fint väder och bara vara. Andas liksom =) Här några bilder från min långpromenad ute i Holmsund nu ikväll. Vi råkade vara ute och gå i skogen i 2½ timma. Härligt.

Phoebe har som vanligt hunnit bada en sväng

Hittade nån handfull hjortron och åt

Beatriz njuter av skogen

Skogspinnar är härliga!

Ute vid Buten

Strand som ligger långt från bebyggelse, men nära skogsstigen

Beatriz

Underbara fina Beatriz kan än

Stolt Beatriz – förmodligen gladast över godispåsen hon fick!

Igår deltog jag och Beatriz i rallylydnadstävling i Nordmaling och tävlade nybörjarklass. Jag har inga större krav på Beatriz. Tanken är att hon ska ha något lämpligt att träna för sin ålder och kapacitet och för att jag ska träna krävs mål =). Hon är ju som ändå pigg och träningssugen fortfarande min gammtant! =) Dessutom är det en ny sport som jag gärna lär mig mera om. Rallylydnad är en utmärkt sport för gamlingar!

Större problem än vad man kanske tror är hennes dövhet. Hela tiden kommer jag på små saker som behöver handteckeninlärning för att jag bara kört med ord på det tidigare. En sån sak som jag kom på bara  någon dag innan var att kunna ställa sig i fotposition från sittande utan att röra sig framåt. Så det fick jag träna lite stressat! :S Det var tur att jag tränat på det för självklart var det momentet med på banan. Funkade dock klockrent på tävlingen – duktig hund! =D Fick till och med beröm för det momenten specifikt av funktionärerna efteråt.

När vi var inne på plan kändes det inte helt 100, jag är van vid lydnadslydnaden och känner att kravet för att få högsta poäng är att hunden ska gå heltaggad på tårna bredvid en hela tiden. Bea tyckte att det var varmt (+20 denna helg för första gången i år) och är svår att tagga inne på plan då hon inte hör något och man inte får ta i sin hund. En gång blev kopplet sträckt (jäkla koppel, bara i vägen!) och en gång fick jag vifta två gånger med handen med liggtecken för att hon skulle lägga sig. Känslan när vi gick av plan var okej, men tänkte att vi ändå klarat godkänt eftersom vi genomfört alla moment. Tänkte att vi kanske hamnar på 80 poäng nånstans.

Eftersom ett par personer som deltog i tävlingen dagen innan sa till mig att domaren lade vikt på att man pratade med och peppade sin hund under loppet sa jag till domaren under banvandringen innan loppet att min hund blivit döv av ålder och att jag därför inte skulle prata så mycket med min hund då det inte ger något. =)

När det så äntligen blev dags för resultatredovisningen började det med att domaren skulle dela ut domarens pris. Jätteförvånad blev jag när han säger att han vill ge det till en hund som genomfört loppet på ett bra sätt trots hög ålder och dövhet, jätteroligt! =D

När det sedan visar sig att vi fick 96 poäng av 100 och kom på delad 6e plats av 37 blev jag ännu gladare. Men det som verkligen värmde mitt hjärta mest var när domarskrivare och domaraspirant säger åt mig efteråt att de var så imponerade av vårt samarbete och att Beatriz såg så himla uppmärksam ut på minsta lilla signal från mig och att jag måste ha tränat henne duktigt =D Vi människor behöver också beröm! 😉

När vi kom hem sov Beatriz heeela kvällen, med en nöjd min i ansiktet =) Gullegumman ❤

Påsken är en bra uppfinning

Snart har en hel lång påskhelg passerat, bara en annandag påsk kvar. Även om den här påskhelgen inte blev som jag hade tänkt så måste jag ändå få säga att påsken är en bra uppfinning. En femdagarshelg liksom, finns det nåt vi bättre behöver så här när vårsolen kommit och vi behöver lagra så mycket solenergi som möjligt?! 😀

Sjukt jobbigt dock att ligga inne med yrsel och inte fixa att köra bil och komma iväg och hitta på roliga saker. Men tänk vilken tur att jag är ledig just när jag har yrsel säger jag och försöker tänka positivt. Så fort man ser solen och den blå himlen kan då inte jag vara annat än positiv! 😀 Så nu ska jag gå ut och titta på solen igen och leta fler tussilago!

Den gamla försvann så här kommer en ny

  Detta inlägg är bara en liten test, roligare inlägg kommer förhoppningsvis snart! 🙂