Phoebe har varit sjuk. Inte så allvarligt, men tillräckligt för att inte vara pigg.
Två dagar efter att hon tävlade lydnad var hon slemmig i halsen och hostade ett par gånger. Dagen efter blev hon rinnig i ögonen och tät i nosen. Jag förbannade att hon i ett obevakat ögonblick vid bilen på tävlingen hann vara och ta ett par slurkar ur en annan hunds vattenskål då det kändes som den enda möjliga enda smittkällan. Inga hundar har hon varit i närkontakt med förutom Lizen.
Jag blev inte särskilt orolig då Phoebe är en hund som, lite likt oss folk, ibland kunnat vara förkyld någon gång om året, inte allvarligt och inte långvarigt och min andra hund har inte blivit smittad.
Nu gick det dock dag efter dag och Phoebe fortsatte att vara ”tät i näsan” och rinnig i ögonen. Jag började misstänka främmande föremål i nosen eftersom hon inte hostat alls eller varit slemmig i halsen förutom allra första kvällen. Ingen feber. Och heller ingen större ork. Då hon hela tiden fick andas genom munnen blev det jobbigt att röra sig och hon blev trött fort.
Veterinärbesök resulterade i slemlösande och NSAID. Möjligtvis lite bättring, men fortfarande tät i nosen. Efter några dagar sattes antibiotika in. Hjälpte inte initialt men vi forsatte dosen ut utifall att. Försökte med näsdroppar för spädbarn (inte jättepoppis från Phoebes sida), hjälpte inte heller – svullnaden satt för långt in. Nu hade det hunnit gå tio dagar med täppt näsa. Veterinär och jag misströstade. Kände att Phoebe började bli lite skeptisk till att komma då jag ropade, tre olika sprutor i munnen och näsdroppar där under några dagar var väl inte det bästa hon varit med om.
Tog beslut om att sätta in kortison i låg dos. Hunden piggare och gladare av kortisonet men fortfarande tät nos. 😦
Men så. Dag tre-fyra med kortison hör jag att Phoebe andas genom nosen igen! =) Det har nu gått några fler dagar och hon blir piggare för varje dag. Ikväll har jag nöjet att höra och se hur mina två gnuttar kör sitt vanliga kvällsröjarbus i lägenheten igen =D
Varför och vad vet jag ej och vad som hjälpte kanske var en kombination av allt inklusive tid… Håller tummarna för att denna övre luftvägsinfektion håller sig borta nu i alla fall så att min lilltjoppa får vara pigg!
I skogen har vi varit ändå, men har tagit bilen dit och strosat. Har vi tagit oss en bit har hon blivit buren eller fått gå mycket långsamt.
Tyvärr blir det ingen freestyle i höst nu för oss och det var ju rackarns, men huvudsaken är verkligen att Phoebe får vara frisk.
Chingelings 